Fotograferingen som...

vi vill glömma! 

Idag var det Gullivers tur att försöka agera modell... 

Det gick inte alls! 

Vi försökte få bilder där han stod stilla, han tänkte inte alls stå still.

Tappra försök till galoppbilder gjordes utan framgång, det började mörkna och allt gick ganska "obra" över lag!

Med hjälp utav pisken försökte jag få Gulliver att titta åt "rätt" håll, då tog han den ifrån mig! 

Här är ett exempel på galoppen idag...
Det var mest hopp och skutt åt alla håll som finns men den var väldigt samlad och rund!

Jag höll mig kvar!

När vi kom hem igen fick det lite oplanerat bli en uppfostringslektion! 

Han har länge varit väldigt vänlig vid hönätet, men idag kom en obstinat och tjurskallig Gullet fram, en som muckade med Herrn och var allmänt tråkig att ha med att göra.
Då blev matte uppretad!

Bad Gulliver att backa ett par steg från nätet så hon fick fylla på det ifred, då blev han tjurig, och föste på mig med sin stora bakdel!! Då blev jag ännu argare! 

Det hela slutade med att jag jagade iväg Gullet från kiosken med tomma höpåsar som tillhygge!!! 

Jag var i stundens hetta tvungen att ta till "vapen", att hota med att trycka matte mot kiosken med sin stora röv är inte ok....

Han gav sig snabbt och jag fick stå ifred. När vi lugnat oss lite så gick jag därifrån, efter en stund gick jag in igen, nu utrustad med pisken.
Bad honom att ge mig sin plats vid nätet, det gjorde han, inga problem alls! 

Fina farbrorn!

Idag släpade jag med mig sambon, (som håller på att tillfriskna från magsjuka!) ut på promenad tillsammans med mig, Shaquille och Rex.
Tvingade honom att ta några kort på mig och Shaq!

Fick till ett par stycken där vi ser relativt eleganta ut, sen ett par där vi visar vår personlighet och Rex trillar in i ett hörn!

Man måste som seriös bloggare visa sina failbilder!! 

Eleganta i motljus!

Farbrorn vägrar ha öronen framåt! 

Han vet precis när kortet tas, då åker öronen tillbaka... 

Nu skyndar vi oss hem!
Herrn hade tröttnat på att vara modell.

Herrn trasslar och Rex smiter in i bilden... 

Turen gick fint, jag och Herrn höll oss på goda 30 meter framför Rex och sambon, inte hann vi stå och vänta på dem inte! 

Nej nej!!

Tanken var att Gulliver sen skulle ut på en tur och sambon skulle få ta mera kort.
Men vi sög visst musten ur honom första rundan, så Gullet och jag fick klara oss själva! 

En lite otäck tur blev det, en del farligheter på vägen, så som tickande el-stängsel, snöhögar MED grus uppe på, men det allra otäckaste var absolut snow racern!! 

Någon hade i en trädgård parkerat en sådan otäck tingest! I halv mörkret blev den super äcklig!

Först var Gullet tveksam till att vi skulle förbi, sen började han gå, tog sats, travade och tog, när vi väl kommit förbi ett par galopp-språng för att vara på den säkra sidan! 

Matte blev plötsligt väldigt trött i hjärnan.... 

Avslutar dagens inlägg med ett par bilder på Gulliver när han väntar på att det ska bli hans tur!
Herrn är precis utsläppt och då parkerar sig Gulle vid grinden! 

Man smälter!!

Ser han inte väldigt liten ut!?

Helnöjd!

Idag, på juldagen är dom flesta lite dävna av för mycket mat, glögg, godis, paketöppnande och möjligen snapsar? 

Men när jag kom hem från jobbet så trotsade vi, min sambo och jag oss ut på promenad tillsammans med Herrn och Rex (hunden)! 

Fått med alla killar på bild, förutom Sigge (katt)! 

Vi promenerade en sväng, Herrn är sådär lagom road utav just promenader.
Men han hittade lite gräs här och där som plogbilen dragit upp! Det piggade ju upp!

Väl hemma igen så funderade jag en stund, ska jag ta ut Gulliver på en tur? 

Det började mörkna... 

Men han stod där vi staketet, trogen. Väntandes...
Så fick det bli!!! Jag behövde honom!

Ut i skymningen!
Åh va underbar han kan vara den hästen!

Klart vi var tvungna att stanna för att titta på grannens barn som lekte i snön, högarna med snö måste kollas in, buskar såg konstiga ut med snö på osv.

Han tänker såååå mycket!! På allt möjligt! 

Vi hade en rolig och mysig tur i snön, han var pigg och glad, vilket smittade av sig på mig! 

På hemvägen, då hade det börjar bli mörkt på riktigt, jag ser dåligt i mörker. 

Men en mörk gestalt uppenbarade sig framför oss på vägen! 

Tror jag såg den först, gestalten. 

Gullet blev lite osäker när han väl insåg att det var "något".
Men med lite uppmuntran från matte och småprat från gestalten så vågade han sig fram och fick lite prat och klappar från den mörka figuren! Galant!

Helnöjd Gulliver frustade och spankulerade hemåt!

Gullet ikväll!
Svettigt att jogga i snön.

Allting går så mycket lättare och bättre med Gulliver nu!
Egentligen har vi inte kommit någonstans! Vad det gäller utbildning har vi inte tagit oss någonstans på dom snart två åren jag ägt Gullet.
Men trots det är jag stolt och nöjd med min häst! Vi har gjort arbeten som är större än så!
För våran del räknat ska sägas! 

Jul!

Snart är juldagarna över!
Jag jobbar varenda en utav dem, men det är bara att försöka göra det bästa utav det hela. 

Igår fick grabbarna vila, jag började redan halv två på dagen och jobbade sedan kvällen, man måste ju försöka umgås och fira jul med familjen!

Men grabbarna fick allt lite uppmärksamhet, kärlek och inte minst pynt!!! 

Killarna fick varsitt pyntat ris! 

Morötter och äpplen dinglade bland barren.... 

Gullet hittade sitt ris direkt och tömde det väldigt snabbt!
Spännande med pynt!!

Herrn kom lite efter, som vanligt när det vankas godsaker.
Gulliver står först i kö!
Så Herrn fick snällt dela med sig utav sitt pynt!

Gulliver är väldigt rolig att kolla på när han funderar och klurar ut saker!
När han har ätit ur sin hink, tar han alltid tag i den och skakar på den, igår ställde jag hinken under riset. 

Så när han började skaka hinken i vanlig ordning, slog han ju i riset och en morot trillade ner! 

Det innebär ju att om man skakar hinken så kommer det morötter från himlen!! 

Eller?! 

Sjuk!!!

Igår drabbades jag av maginfluensa!!! 

Vad jag vet är det något jag aldrig haft förut, det har ju varit en upplevelse....

Herregud! 

Nu börjar jag repa mig och i eftermiddags släpade jag mig ut för att prata med grabbarna lite! 

Skönt att bara se dom!

Petter, min sambo har tagit hand om dom medan jag varit dålig! Guld värd är han!!

Självklar kravlade jag mig upp på Herrn och myste lite!
Självklart blev även Gullet myst med!

Uppdate!

Efter helgens jobb så har jag nu haft ett par dagars ledigt, som självklart har tillbringats med grabbarna! 

I går fick dom nya vinterdojjor med brodd och hela kittet, väldigt skönt att få det gjort nu när det blev så slaskigt och halt överallt! 

Herrn blev dålig i sin åsnebakdel i fredags, han drog rockarden för glatta livet och efteråt blev han dålig. 

Han blev ju likadan förra vintern!

Det är inget kul när han får dessa faranden, han ser plötsligt väldigt gammal och sjuk ut, men som tur är så lättar det efter ett par timmar och han börjar sakta röra sig som vanligt.
Troligen är det överansträngning eller en låsning som orsakar det hela, han blir bättre av att promeneras och det stämmer inte riktigt överens med korsförlamning. 

Nu ska han äta Metacam i en vecka och vi tar det lilla lugna. 

Jag hade nog inte behövt ge honom medicin denna gången, framåt kvällen på fredagen så såg han mycket bättre ut, men vi tog det säkra framför det osäkra och han får äta sin kur!

Såhär ser han ut!
På filmen har det ändå lättat en hel del. 

Gullet då? 

Jo han är som vanligt, han har gått på lite sparlåga det sista, vi har satt igång med tömkörningen och ägnade oss åt det en del förra veckan, min syster var här och agerade svängel! (Höll i draglinorna.)

Nu börjar det däremot bubbla i Gullet och han har fått springa av sig nu ett par dagar! 

Vi har också haft en viss dispyt huruvida jag skulle få komma upp på ryggen eller ej!
Jag blev tvungen att hoppa av (hade trasslar in tygeln i bettet!?!?), men höll på att aldrig komma upp igen.

Eftersom jag rider bomlöst vill / kan jag inte hoppa upp från marken utav måste ha något att kliva upp på! 

Ett stadigt staket tyckte jag såg bra ut, det tyckte inte Gullet och där kom dilemmat! 

Upp kom jag!!

På sitt väldigt tydliga sätt talar Gulliver om att matte är på väg åt fel hål... 

Däråt går också bra!

Framåt eftermiddagen var det Herrns tur, hej och hå iväg kom vi! 

Efter en stund, typ halvvägs så rättar jag till mössan, say what?! Mössan!?!? 

Tror ni inte på f*n att jag glömt hjälmen?!!?! 

Som ansvarsfull ryttare hoppade jag av (efter en stund!) och gick med Herrn. 

Tror faktiskt jag satt säkrare uppe på, han hade i alla fall broddar, det hade inte jag!
Snorhalt var det! 

"Åhh nej jag har glömt min hjälm minen"

Nu är det dags att ladda om för att orka med ett par dagar utav arbete! 

Jag ska uppsöka bingen och grabbarna därute gör nog det samma, deras säng är nybäddad! 

På G!

Nu har vi kommit igång igen!
Det är dags nu!

Gulliver fick vila i ett par dagar sedan satte vi fart med körningen, nu är det allvar!

Vi har tömkört i helgen och värmt upp oss lite, i veckan hoppas jag att min assistent ställer upp så vi kan börja med draglinor och förhoppningsvis även släpan. 

Själva tömkörningen är inga större problem, han lyssnar bra, inte slaviskt men bra! (Gullet är inte den slaviska typen!)

Tjurandet och pipandet han höll på med en period förut är så gott som försvunnet, ett litet pip fick jag häromdagen tillsammans med ett kortare skutt. 

Det var allt. 

Jag har svårigheter att hålla honom på vägen däremot!! 

Gulliver vill gå i kanten eller ännu hellre i skogen, det ställer ibland till med problem!

Just nu har han inga snösulor så det blir lätt klampar under fötterna på honom, så det är bra att han för tillfället håller sig i kanten där det inte är så halkigt, men sen när sulorna och alla brodd är på plats så blir det hårdträning på att hålla sig PÅ vägen. 

När han i framtiden har vagn eller släde bakom sig är det ju lite dumt om han knallar ut i diket och alltsammans kantrar! 

Vi behöver också träna på att möta fordon, detta gäller både i ridningen och körningen, våran traktor går bra, men andra traktorer är otäcka.
Kommer det en bil med släp kan det vara konstigt, är det en hästtransport bakom bilen är det ur äckligt om ni frågar gullet.

Stora maskiner är också farligt!

I helgen mötte vi en mindre traktor och en el-bil med ett barn släpandes efter (i pulka!) och dessa möten gick väldigt bra! 

Träning träning! 

Härligt, men otroligt svettigt i skogen!
Vi gick på en stig jag hoppades skulle vara trampad på, men icke. 

Vi gick i spåren från en grantjuv, eller kanske en markägare! 

Men grantjuv kändes lite mera spännande. 

En ihoptryckt Gullet! 

Jag tyckte vi kunde ta en fin bild framför den fina gärdesgården, 

vi var inte helt ense där. 

Upp som en sol...

och ner som en pannkaka!!

Igår var jag och Rex först ute med Herrn och tömkörde.
Kallt är det ju och frusen blev jag.
Vad skulle jag göra med Gullet?

Barbacka!!
Såklart! Håller man värmen lite bättre och det är ju alltid mysigt att åka på en rund och mjuk häst!

In med Gullet och fixade i ordning honom, han meckade med det mesta i stallgången, det ligger nu spånpellets här och där i stallet! (Sorry Lotta!)

Sen kånkade jag ut min "uppsittarpall", parkerade Gullet vid pallen och kastade med glatt upp!
"Tjong!" så låg jag i gruset på gårdsplanen!!
Rund och hal häst i kombination med termobrallor var inte det bästa....

Gullivers min när jag klantar till mig sådär är obetalbar!
Brukar säga att:
"Den hästen har jag fått för mina synders skull."
Jag kan garantera att han säger på samma sätt om mig när han står där och tittar på mig när jag ligger på marken och fnittrar.

"Den där människan alltså!"

Vi kom trots allt iväg, på vänstersidan stod en lastbil med tillhörande truck, den ville jag inte ta mig förbi, inte barbacka!
Så vi trillade iväg åt höger, vad vi inte visste då var att vi snart skulle möta ett monster!!!

Litet men inte att förakta!

I en hage en bit bort gick ett gäng med hästar, de har inte gått i just den hagen på ett tag, så det var ju intressant! Till en början.
Plötsligt får Gulliver syn på "monstret" och ville lägga benen på ryggen!

Monstret är ett föl!!
Fölet hade ett fint vinrött halstäcke på sig, troligen hade fölis kutat omkring och brallat i hagen så täcket hade kanat fram och lagt sig över öronen!! Det såg underbart roligt ut tyckte jag, det tyckte inte Gulliver....

Fölisen tyckte vi var intressanta och kom nyfiket fram till stängslet, skitäckligt om ni frågar Gullet!
Vi stod och tittade på monstret en kort stund, plötsligt:
"Plupp! Plupp!" Så kom öronen ut ur täcket och Gulliver såg väldigt förvånad ut!

Jag skrattade så jag grät!

Han gör min dag!!

Rapport!

Nu kommer snön, och vintern. 

Jag ledsnade totalt på snö för ett par år sedan, då det var så extremt.

Allt blir lite tyngre, visst är det fint, när man sitter inne och kan titta ut!
Men hur ofta får man ägna sig åt det?! 

Det är ju visserligen ingen idé jag gnäller över det, så jag kör en lägesrapport.

Grabbarna bor fortfarande hemma hos grannen, här var så vått under hösten så jag kunde verkligen inte låta dem gå här i leran! 

Det var helt klart torrare hemma hos grannen, nu är dom kvar där. 

Vi får se om de är kvar där över vintern eller om de får komma hem. 

Grabbarna verkar må bra, 

dom har fått ut "kiosken" i hagen, så dom äter och har det gott hela dagarna. 

Jag portionerade ut mat till dom en längre tid, men det är svårt att hålla tiderna när man jobbar oregelbundet. 

Vilken otrolig skillnad det är på framför allt Gulliver när han har tillgång på mat hela tiden!! 

Han är så mycket lättare att hantera och är på ett bättre och stadigare humör. Visst lägger han på sig men det är faktiskt inte så farligt som man kan tro, nätet hjälper till en del! 

Herrn är fortfarande svullen från och till i höger fram. Det är nog inget vi kommer få bukt med, men han verkar nöjd ändå! 

Muggen han har på vänster bak får jag däremot inte bukt med riktigt!! 

Vi har skrittat en längre tid, mestadels för hand eller i töm. 

Jag måste erkänna att jag känner mig otroligt klumpig och stor på Herrn numera. 

I och med att jag oftare rider Gullet, som har en annan sorts styrka och bärighet så blir det nog så, Herrn känns liten och tunn i jämförelse. 

Men vad vi än hittar på så knallar Shaquille på i ett bra tempo och verkar väldigt obekymrad över livet! 

Det är huvudsaken!! 

Nu har vi börjat trava lite och jag håller varenda tumme för att det kommer fungera, det kommer att bli en avvägning varenda dag, men jag tar det så länge han gillar livet!