När jag har skaffat mina hästar har jag haft drömmar och mål för mig och dom, tillsammans.
Jag hade planer på att träna och tävla lite lätt tillsammans med Shaquille, både hoppning (som han tävlat förut) men också dressyr.
Snart upptäcktes det att han har artros i sina bakknän och jag vill inte utsätta honom för den träningen som krävs för att komma upp i tävlingsnivå. Han blev "dömd" till promenadhäst.
Med klump i magen och gråt i halsen stod jag framför Herrn, mest ledsen för min egen skull.
Han har nog inte saknat tävlandet!
Efter 11 år på travet hoppas jag han tycker det är ok att slippa kasa runt på vägarna, prestera och åka hem igen.
Han verkar faktiskt helnöjd med sitt liv som det ser ut just nu!! Det är mitt mål för honom!!!
Ett långt och lyckligt liv!!
Snart tittade jag efter häst nr 2.
En häst att köra lite mera med, tyngre vagn, mera ridning, mera träning och eventuellt tävling i framtiden!
Jag har alltid varit intresserad av de tyngre raserna så det bar däråt.
Plötsligt dök en fin nordsvensk valack upp, 5 år, inte inriden, inte inkörd, med en hel del bagage.
Visst verkar det vara en toppen häst för en relativt oerfaren tjej på 25 bast?!
Helt idiotiskt egentligen!!
Men ibland måste man få vara lite dum i huvudet!!!!
Vi hämtade Gulliver, en kväll i februari, torsdag.
När vi kom fram stod han i stallgången, uppbunden och skrapade med hovarna på golvet om vartannat.
Höger, vänster, höger, vänster.
Uppspelt, nervöst, intensivt.
Snygg!
Kärlek vid första ögonkastet för min del!
Papper skrevs, häst i transport och sen hem.
Gulliver har från första dagen varit en utmaning, något jag inte kunnat ge upp.
Flera gånger har jag varit nära att ge upp, men bara NÄRA!
De mest enkla sakerna, som att ta en promenad har varit otroligt jobbigt, för mig.
Någon annan hade säkert klarat det galant! Jag vill inte framstå som någon fantastisk människa som åtagit mig en svår häst, en människa som försöker lyckas med alla tänkbara medel.
Jag är en människa, som funnit en häst.
Han har mitt hjärta, jag har fått små delar utav hans.
En häst som redan efter 1½ år lärt mig så otroligt mycket, som tvingar mig att lära nya saker!
Ingenting har EGENTLIGEN blivit som jag tänkt med honom, än!
Vår utbildningsskala ser inte riktigt ut som jag tänkte ifrån början, men vi gör det tillsammans.
Jag har fortfarande massor med drömmar och mål för oss! Jag håller stenhårt i dom!
(Dressyrtävling är det största målet!)
Häromdagen kunde vi gå en ordentlig promenad i skogen, utan att jag blev biten en enda gång.
Idag stod han stilla, lös, när jag gjorde honom i ordning för ridning vid hagen.
För många otroligt vardagligt, för mig otroligt stort!!!
VI är på G!!!
Finns mycket man kan göra tillsammans!
.jpg)
